År 2012 hade UWC utbildat för fred i 50 år och från UWC Sveriges håll uppmärksammade vi detta genom att intervjua alumni som gått på UWC för att se vad de gör idag och hur UWC-upplevelsen påverkat deras liv. Sedan starten 1962 har drygt 400 svenskar fått stipendium för två års vistelse på en UWC-skola. Sedan 1995 skickas flest svenska stipendiater till den nordiska skolan i Norge.

Här kan du hitta namn, bild och en kort text från samtliga svenska stipendiater sedan 2008.

Nedan kan du hitta några andra alumni som i korthet berättar om vad UWC gett dem.

Anna Koblanck, journalist och författare

”Jag visste i ärlighetens namn knappt var Swaziland låg på kartan när jag sökte UWC-stipendium, och jag är i dag väldigt glad att jag lät nyfikenheten och äventyrslustan styra mitt val av skola. Mina två år på Waterford Kamhlaba i utkanten av swaziska huvudstaden Mbabane var en intensiv tid av studier, vänskap och skoj. Att möta en sådan annorlunda del av världen i så tidig ålder var också utmanande på många sätt, och hela erfarenheten absolut avgörande för vem jag är i dag och många av de val jag gjort i livet.Att jag nu är tillbaka på den afrikanska kontinenten för att jobba som journalist är inte en tillfällighet. Ända sedan min tid på Waterford har jag velat berätta om Afrika!”

Läs mer om Anna här


Susanna Nilsson, biståndshandläggare för EU:s delegation till Afrikanska Unionen i Addis Abeba, Etiopien.

Susanna kommer ursprungligen från Öland, men fick mersmak på ett internationellt liv efter att ha gått på Red Cross Nordic United World College. Det har fört henne till Belgien, Frankrike, Trinidad & Tobago, Etiopien och (snart) Marocko.

– UWC har haft en avgörande betydelse för mig. Något som jag värdesätter är att det har gett mig ett globalt perspektiv från ett personligt plan. De flesta länder i världen associerar jag med ett ansikte, en person. Jag tror att UWC har gjort mig till en mer öppen person, det fanns inte en kulturell norm på UWC och det är väldigt befriande att ha vistats i en sådan miljö i två år.

Läs mer om Susanna här


Shire Raghe, VJ på MTV, UWC of the Adriatic 1999-2001

”Åren på UWCAD förändrade mitt liv totalt. Det var en fantastisk upplevelse för mig att få leva med folk från hela jordklotet. Fantastiskt, men inte alltid enkelt! Det blir jobbigt när rumskamraten vägrar ställa in mjölken i kylen för att han vill att den ska ha samma ljumma temperatur som mjölken han drack hemma på gården – som kom direkt från kons spene. Kl 07:00 på morgonen är sånt jobbigt men idag är det roligt. Jag lärde mig subtilitet på UWC. Hur pratar man t ex med den kinesiska klasskamraten om censuren i Kina på ett respektfullt sätt, utan att predika och klappa sig på bröstet? Hur bemöter man andra elever som hatar rasism och kvinnoförtryck men fördömer homosexualitet? Och hur, hur, hur gör man för att hinna med plugg när skolan har en privat strand med utsikt över det glittrande Adriatiska havet runt hörnet? Idag har jag vänner över hela världen och det är ovärderligt. IB:n var oerhört krävande och minst lika givande. Idag, flera livesändningar senare känner jag mig tacksam för IB:n. Jag klarade ju tentaperioden – då klarar jag sändningen med! Sök, lycka till, och ha två fantastiska år!”


Hanna Hellquist, politiskt sakkunnig åt biståndsministern, Atlantic College 1994-96

”Att komma till Atlantic College var som att upptäcka världen. Ingen annan erfarenhet har haft en så stor betydelse för mina senare val i livet. Det var i det gamla slottet i Wales, i samtalen med vänner från Rwanda, Tjeckien, Jordanien, Namibia, Japan, Malaysia… som jag på allvar insåg att varje insats för en bättre värld räknas. Och var jag än hamnar i världen vet jag att det sannolikt finns en UWC-vän runt hörnet.”

 


Ola Pettersson, chefsekonom för LO var tidigare konsult hos JKL och politiskt sakkunnig på statsrådsberedningen och näringsdepartementet, Atlantic College 1990-92

”UWC-tiden har inte förändrat mitt liv. Jag hade antagligen valt samma typ av studier och en liknande yrkesbana, oavsett svenska gymnasiestudier eller UWC. Men det har berikat hur jag ser på min omvärld på många sätt. Hur skulle jag annars ha en aning om vad en kille från Pakistan eller en tjej från Kenya tycker och tänker? UWC är en unik miljö att studera och utvecklas i. Få skolor kan ge liknande intellektuella utmaningar. Men om du vill förändra världen: glöm inte bort var du kommer ifrån och håll kontakten med hemmaplan. Framgångsrika politiker har nästan alltid lokal förankring.”


Jonas Moberg, tidigare diplomat stationerad i Mozambique, numera chef för Extractive Industries Transparency Initiatives sekretariat i Oslo, Atlantic College 1986-88

”Det var på Atlantic College mitt intresse föddes för de globala, stora, frågorna. De många diskussionerna som ordnades av skolan eller som bara uppstod bland oss elever gav mersmak. Livet i litet rum tillsammans med en kille från Lesotho och en från en Stillahavsö gjorde mig nyfiken.De två åren där har inte bara gett mig möjlighet att arbeta internationellt. De har också gjort att det knappast är någonting annat som skulle kännas riktigt viktigt.”

 


Thomas Hahn, forskare vid Stockholm Resilience Centre, ordförande i Ekonomer för Miljön samt ledamot i Sveaskogs styrelse, Atlantic College 1981-83

”Att åka till Atlantic College var ett av mina bästa val i livet. Jag blommade upp, slapp de snäva normerna för hur man ska vara som kille på Göteborgs inneskola, njöt istället av toleransen och den kulturella mångfalden på AC. Jag lärde min rumskompis från Botswana att spela gitarr och 20 år senare var det jag som fick kompa honom på en jazzklubb när han besökte mig i Stockholm. Toleransen på AC ledde inte till relativism utan gav mig en djup övertygelse om universella värden. Samt att dessa värden, till exempel mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, bäst förankras genom respektfullt lyssnande, inte med Muhammed-karikatyrer och annan kulturell mobbing. Insikter och erfarenheter från AC har format mig personligen, gett mig en inre kompass som även är viktig i mitt arbete för en hållbar utveckling.”


Tomas Kåberger, tidigare bl a vice ordförande i Naturskyddsföreningen och styrelseledamot i Ingenjörer mot Kärnvapen, nu generaldirektör för Energimyndigheten och adjungerad professor vid internationella miljöinstitutet vid Lunds universitet, Atlantic College 1977-79

”UWC-åren var fantastiska och viktiga för mig. Intellektuellt och akademiskt stimulerande, kulturellt bildande och samtidigt fysiskt och ideologiskt utmanande.Det var en unik möjlighet att lära sig förstå världen genom andra individer; Varje krig och katastrof på nyheterna fick plötsligt koppling till någon skolkamrat. Men viktigast var kanske UWCs idé om att man inte bara skulle tänka på sin egen karriär utan också tjäna omvärlden, även om det i skolans service-verksamhet kunde vara både fysiskt och emotionellt krävande. Det var också på UWC jag lärde mig vara så aktiv att jag kunde somna var och när som helst ett tillfälle gavs.”


Ulrika Stuart Hamilton, tidigare bl a ekonomijournalist, stabschef finansdepartementet, kampanjstabschef vid EU-folkomröstningen, informationschef vid tankesmedjan SNS och chef Analys och Opinion på Företagarna, numera vVD FSF, Atlantic College 1975-77

”Atlantic College för mig var som att hitta hem och hitta ut i världen samtidigt. Mer än tre decennier senare kan jag fortfarande konstatera att mina UWC-år är närvarande, viktiga och en källa till inspiration och glädje. Och då menar jag inte bara AC 75-77 utan också åren därefter i Network och Svenska Kommittén där jag lärde känna ”ex students” och lärare från hela UWC-rörelsen. Alla jobb jag haft har handlat om samhällsengagemang och påverkan. Mitt intresse för europeiskt samarbete och EU har sitt ursprung i AC-erfarenheten. Fortfarande är det bland det allra roligaste jag vet att träffa gamla skolkamrater…”


Malcolm Dixelius, Sveriges Televisions Moskvakorrespondent på 1980- och 1990-talet, numera dokumentärfilmare, Atlantic College 1963-65

”När jag ser tillbaka på mitt vuxna liv, kan jag konstatera att min UWC-erfarenhet har haft en avgörande betydelse. Den inspirerade mig att bli internationell reporter, men ännu viktigare: den har blivit en referenspunkt, den har hjälpt mig tackla svåra frågeställningar. Internationell förståelse har blivit en av de starkaste drivkrafterna i mitt liv, såväl yrkesmässigt som privat.”